Du är här: Konst »

Einar Roséns Öland


Porträtt av Iva-Britta, målning av Einar Rosén, foto Calle Ros-Pehrsson

Einar Rosén

Dottern Carina målad av Einar Rosén, foto Lillemor Derr

Einar Rosén

Självprträtt, Einar Rosén, foto Lillemor Derr

Einar Rosén

Porträtt av Kalle i Segerstad, foto Lillemor Derr

Torpet på Malmen, Målning av Einar Rosén, foto Calle Ros-Pehrsson

Moln över Alvaret, foto Lillemor Derr

Cikoriavägen, Lillemor Derr

Einar Rosén var ledamot av Svenska konstnärers förening, grafiska sällskapet, Konstnärsklubben och KRO. Han finns representerad i HM Konungens samlingar med ett flertal arbeten, Nationalmuseum, Moderna Museet i Stockholm, Kalmar Konstmuseum med flera museer i landet.

Under fyrtio somrar kom Einar Rosén till Öland och Segerstad för att måla.

Konstnär Einar Rosén - några personliga minnen

Inför utställningen på Ölands Museum Himmelsberga, som hyllar Einar Rosén i år 100 år sedan han föddes, har jag nedtecknat några personliga minnen. Vår första kontakt med honom och hans hustru Iva-Britaägde rum vid början av 1950-talet, då vi fick förmånen att hyra in oss i familjens nyuppförda ateljévilla på Snörmakarvägen i Bromma. Då var dottern Carina liten flicka med långa flätor. Kom även att tänka på att under 70-talet under en producentkurs på SVT och föreslog jag övningsproduktion Ett konstnärshem. Så med all apparatur för inspelningen, tekniker etc. belamrade hemmet på Snörmakarvägen! Vid tiden fanns även sonen Pontus, en ivrigt figurtecknande kille. För skolbruk sammanställde undertecknad ett bildspel byggt på Einar Roséns teckningar.
På Snörmakarvägen fanns en liten konstnärskoloni med grannarna Gustav Rudberg "Spanien-Gustav", Esaias Thorén, Halmstadgruppen och Bo Y-son Sjöberg. Vi minns de glada festerna i ateljén och alla upptåg, inte minst en Luciafest av icke skådat slag!
Ödet ville att vi, sedan 1975 kom att bo närmaste granne till Einar Rosén och hans fami pan>lj på malmen i Segerstad, De fann sitt sommarhem redan under 1950-talet. Hänfört berättade de under åren om sitt Ölandstorp och välkomnade oss att hälsa på en dag. Sommaren 1974 anmodades Co Derr plötsligt ta semester sommartid och vi beslöt att nu skulle besöket äntligen bli av! Vi hyrde in oss i Mellstaby, inte långt från Segerstad och besökte Einar och fick även uppleva detta pietetsfullt skapade hem. Hustru Iva-Brita passade på att visa grannhuset som var till salu! Kvällen innan vår avfärd beslöt vi, ivrigt påhejade av vår dotter och son, att kontakta ägaren och ev. förvärva gården. Sommaren 1975 installerade vi oss i detta vårt sommarhem. Det blev gårdsfester och många tankeutbyten med Einar. Vi såg honom allt som oftast framför sitt staffli. Under vår första sommar målade han bl.a. Torpet. Sin vana trogen arbetade han alltid direkt framför motivet. Men trots rens längtan till Öland måste han emellanåt avbryta vistelsen för att Stockholmsmotiven, inte minst de i Bromma, lockade!
Vi upplevde flera av utställningarna i huvudstaden, ett antal ägde rum på Galleri Modern Konst i Hemmiljö på Strandvägen, helt nära Djurgårdsbron. Jag kommer också ihåg hans medverkan på Liljevalchs Vårsalonger, bl.a. med det nu visade porträttet av byns original Kalle, fiskare och dessutom stolt drevkarl vid Kardemummas besök i byn! Och hans förmodligen sista utställning och den lilla artikel jag då skrev i Ölandsbladet 13.4 1995, med rubriken Året runt med Einar Rosén. Jag nämner att ”i lördags var det vernissage på Utställningssalong Strandvägen i Stockholm. Utställare var Einar Rosén, som sedan 50-talet bebor Öland under sommarhalvåret. I entrén möter oss emellertid Vinternatt, ett motiv från konstnärens andra hem i Stockholmstrakten. Denna målning har jag upplevt tidigare, och återsåg med glädje! Strax är det dock värmen och färgprakten från Öland, närmare bestämt Segerstad, som strömmar emot oss. Här finns Sol på ateljén, Sommarfrukost, Moln över Alvaret och det lilla badhuset m.fl. oljemålningar. Höstens gula björkar, vintern i Bromma och i raden akvareller bland annat Den mjuka nysnön. Det var många, många som strömmade till och i trängseln ut mot den blåsiga Strandvägen värmdes i alla fall jag av vårens Äppelblom, som alltsedan dess dagligen minner oss om utställningen vi såg, tre år före Einar Roséns bortgång.” Det slog mig att hans sköna Alvarsbild på Himmelsbergas hemsida är just Moln över Alvaret! Artikeln ledsagas av en bild på Einar stående vid sidan om just denna målning!
Vår familj upplevde aldrig Einar Rosén som den pensionär han med ålderns rätt kunnavara under dryga 2år, utan som en ständigt aktiv, sökande konstnäi Bromma elleÖlands Segerstad. Einar föddes 1910 i St. Tuna socken och Dalarnas rika kultur, dess allmogekonst, dikt ocmusik stod honom nära och förblev rika inspirationskällor. Sitt dalmål behöll han oförfalskat. Hans färgstarka livsledsagarinna lva-Brita, bördig från småländska glasriket, blev en ständigt återkommande modell, som utökades med dottern Carina, sonen Pontus samt barnbarnen, ngade i hemmens miljöer. Många av Segerstadsborna fick också den äran.
Det öländska landskapet, hemmet gränsar till Stora alvaret, gårdarna och "kräken" liksom fiskehamnarna hörde till motiven. Han deltog regelbundet i Kalmar Konstmuseums jurybedömda utställningar Sydosten.
Till ganska nyligen har Segerstads lilla bygata starkt påmint om Einar som älskade vägrenens blå cikoria och satte ut sin skylt med blå blomma och uppmaning till vägverket: "Klipp ej!" Den så kallade Stationsvägen döpte han till Cikoriavägen, och motivet i olja blev förlaga till litografin. Blått i olika valörer är skönt framträdande på hans oljemålningar och kan återfinnas även på akvareller, litografier och träsnitt.Einar Rosens grafiska blad har nått ut till otaliga hem och offentliga lokaler och han har blivit något av folkets konstnär. Utgivningen ombesöljdes av Folkrörelsernas konstfrämjande och "Folket i bilds"konstklubb. Han lade ned stor möda och omsorg på varje blad och deltog med glädje och entusiasm i hela processen. Färgrikedomen var viktig för honom, så kolorist han var, och i motsats till flertalet konstnä rer använde Einar Rosen sig av upp till 10-12 färger i sina litografier. Han experimente rade med tryckning av dem över varandra och kunde på så vis begränsa antalet ste nar, respektive trästockar vid tryckningen.
Min familj och många med oss har lärt känna Einar som en nsäll person, trogesina nner och sin konstnärliga kallelse, kärleksfull mot de sina och som alltid hade tid att sysselsätta sig med barn och barnbarn, lätt att tala med ända fram till de sista mötena då orden så grymt förvägrades honom. Men genom sina bilder fortsätter han samtala med oss ...
Lillemor Derr

 


Filer:

Einar Roséns Öland  (pdf, 455kB)